Förutom att det är produktionsplatsen för de utmärkta viner som kännetecknas av "Gallo Nero", är Chianti också hem för några etiketter som har gjort historien om italiensk vin, den så kallade "Supertuscan" .

På sjuttiotalet, sedan konsortiets disciplinär införde användningen av vita druvor och uteslutte både vinificering av Sangiovese i renhet och användningen av internationella vinstockar för produktion av Chianti Classico, bestämde vissa producenter att flaska sitt bästa viner utan valör, som enkla bordsviner trots att de var etiketter med stort värde, vilket snart skulle revolutionera den toskanska vinvärlden. Den första av dessa, därefter smeknamnet "Supertuscan" av internationella kritiker för att understryka deras exceptionella karaktär , var Vigorello di San Felice (1968), vid den tiden en ren Sangiovese, och Tignanello av Marchesi Antinori (1970).